Inspirerad av min Far, som var en notrisk sjö-romantiker,
ägde aldrig en båt och som aldrig kom längre än till skepparexamen, vid sidan
av sin säljkarriär.

(dikt eller verklighet, vem vet)

Resan
Börjar – Värnplikten

Det var en mörk och regnig Septemberdag,
tåget hade stannat på Karlskrona Station, ut kliver en förundrad kille som
skall göra sin värnplikt i Kungliga Svenska Flottan, en person som egentligen
inte alls var särskilt förtjust i vatten, men som hade en far som var sjö-romantiker
och som genom telefonsamtal och brev till värnpliktsverket hade sett till att
hans son minsann skulle in i flottan.

Vart har jag hamnat, tänkte den unge Theolin
när han steg av tåget på stationen. Han hade aldrig hört talas om Blekinge och
ännu mindre Karlskrona.

Den första natten vart den unge herrn inkvarterad
i Bataljon af Sparre, ensam, övergiven och smått förskräckt över sin otrygga
situation.

Sergeant Läsp var den som fick ansvar över
gruppen som Theolin tillhörde, en cigarettrökande sävlig skåning som uppvisade
ett tvivelaktigt engagemang för den grupp han skulle utbilda.

Det största intryck från den tiden var
förmodligen den vapengalne och ständigt reglementsvidrigt klädd i grönt person, sergant hammarjärn, vars
enda livsuppgift var att imponera på nyinryckta med hjälp av en bullrig röst
och en pistol färst i midjebältet, han var också vår vapeninstruktör, han
formligen njöt av varje sekund han fick briljera över hanterandet av sina vapen
i kombination med en hel bunt av rövarhistorier från länder i Afrika, där han
påstod sig varit delaktig i både det ena och det andra, hur som helst det
fångade i alla fall dessa ynglingar uppmärksamhet.

Samma person kommenderade en morgon ut
samtliga nyinryckta på kaserngården, innan frukost, på ett led linje med ordern
att nu skulle det faenimig letas fimpar på kaserngården, “ordNong”!

Efter grundutbildningen kommenderades Theolin
till tjänstgöring som motormekaniker på Vedettbåten Tjurkö, en gammal
minsvepare som numera användes till utbildning i navigation för kadetter, saken
var den att maskinerna, som förr var stora och tunga, hade bytts ut till små
lastbilsmotorer, vilket gjorde att fartyget flöt ovanpå vattnet likt en kork.

Herregud vad sjö-sjuk Theolin var under
värnplikten, varenda dag vi var till sjöss med blåst över 3 sekundmeter så var
det dags att tömma maginnehållet i östersjön. Unge Theolin önskade många gånger
sig själv bort från detta tortyrredskap, men bet ihop, spydde, fixade med sina
göromål och såg till att sköta tilldelade uppgifter.

Det första manskapet som Theolin träffade var
killar som ingick i den s.k. underhållsbesättningen, killar som såg till att
båten var varm och städad tills den ordinarie besättningen kom, men för att
maskinisterna i den ordinarie besättningen skulle vara bekanta med den tekniska
utrustningen så kom följaktligen Theolin innan.

Underhållsbesättningen bestod av killar som
för all del kunde klä på sig själva men som i övrigt saknade det som det
ordinarie manskapet saknade, det var spritorgier och haschrökande i
manskapsmässen och det första Theolin vaknade till under den perioden, var att
hans sänggranne tände sin pipa med borkum riff med förevändningen, att utan ett
gott stop pipa gick inte att vakna.

En annan gång hade det gamla manskapet varit
på galej varpå en av killarna missade lejdaren (trappan som var 1,5 m) med ett
enda steg, slog sig halvt fördärvad men sade, efter att ha rest sig, – ”tur att
min koskenkorva inte gick sönder i fallet”.

Det var skönt när dessa unga herrar mönstrade
av och den ”riktiga” besättningen kom.

Tidigt en dag, till sjöss så var det något
fel med spilloljetanken, Theolin beordrades att undersöka saken, när man luckan
till tanken var bortplockad, så halkade Theolin pga. sjögången och skrapade upp
skinnet på sitt skenben. En vecka senare så hade han fått stafylokocker, med
var-liknande blåsor som täckte i stort sett hela kroppen. Det var föga nöjsamt
att tvätta kroppen i klorhexidin tre gånger om dagen.

Det var väl egentligen ingen
karriärbefattning för de officerare och underbefäl att tjänstgöra på HMS
Tjurkö, Divisionschefen var en person som efter en middag ALLTID somnade och
som vi fick hjälpa ner i bingen(läs sängen).

Ansvarig för navigation var Löjtnant
Ischias, som hade en svart bok med namn på damer i alla hamnar vi besökte, det
fanns alltid ett sällskap som väntade på Löjtnant Ischias när vi förtöjde i
någon civil hamn, han var förmodligen den trevligaste av befälen ombord så vi översåg
hans böjelser för medlemmarna i hans “bokklubb”.

Som sagt var denna period 1981, när ubåts-hysterin
började att ta fart, en dag så ingick vi ett beredskapsförband och just den
dagen gick ”ubåtslarmet”, vi skulle ut och jaga ubåt med en sonar som var sen
1800-kallt och sämre än den som vanliga fiskare hade. Hur som helst officerarna
tyckte att dem fick ett antal misstänkta ubåtsekon under den ”jakten”, de
värnpliktiga stod beredda att för hand rulla ut sjunkbomber från akterdäck,
ifall det var ett konstaterat eko. Tur att vi inte slängde i några sjunkbomber,
det hade varit som att kasta bollar på burkar, från 100m och tro att man
träffar.

Året gick och mot slutet av värnplikten så
fick Theolin för sig att söka vidare som Officer och kadettskolan, men hans
närmaste befäl, 1:e maskinist Knopp, påpekade att unge herr Theolin inte var
“rätta virket”, men hur det nu var, så tyckte maskintjänstchefen det, varför
Herr Theolin vart kallad till sjökrigsskolan för uttagningsprover till
Officersskolan.

Theolin prövades på sjökrigsskolans
antagningsnämnd både mentalt och fysiskt och det hela slutade med ett samtal
inför uttagningsrådet, som bestod av en psykolog, en amiral och några andra
personer som fyllde ut ett gigantiskt ekbord framför en ensam stol där unge
herr Theolin satt.

Efter 15 minuters utfrågning kom således den
sista frågan, och där undrade man varför herr T skulle vara bra för den Svenska
Flottan, svaret var lika förvånande för uttagningsrådet som för Theolin;

– Jag tycker det är kul att åka vattenskidor,
svarade Herr T!

En vecka senare kom det ett brev till Theolin
som sade att han antagits som aspirant till Officershögskolan i Karlskrona.